O D A T O L L E S S O N <3

Måste bara skriva om en av dom personerna som betyder mest i mitt liv.
Oda Tollesson, vart ska man börja? Det finns hur mke bra och fina saker som helst att skriva om dig  så jag får väl skriva lite grann.

Allting började när vi gick i trean tror jag. Vi träffade varandra och började vara med varandra.
När vi gick i 4-5 va vi typ "bästisar" och vi va med varandra dygnet runt.
När vi gick i sexan va vi fortfarande väldigt tighta men sedan så hände de ngt.

Du fick din sjukdom, i början va vi fortfarande lite grann och så men tillslut orkade du inte. Vi gled ifrån varandra och den sommaren vi hade lovat varandra skulle bli den bästa blev katastrof!
Vi träffades knappt längre, pratade nästan aldrig och såg aldrig varandra.
En kväll ringde du mig gråtandes, jag förstod att de hade hänt något.
Du berättade för mig att du skulle FLYTTA till Hjo. Båda två grät och vi visste inte vad vi skulle göra.

I slutet på sommaren bad din mamma oss att komma hem till henne, hon hade ngt att berätta. Båda va oroliga för fler hemska överraskningar. MEn de va ngt fantastiskt, för mig iallfall. Du skulle få stanna och bo hos din pappa.
Glädjen visste inga gränser! <3

Du flyttade in hos din pappa, gjorde om rummet och massa saker. Men du saknade din mamma och jag förstår dig verkligen. Du bestämde dig för att flytta iallfall både för att du ville va hos henne och för sjukdomen skull.

Du flyttade, vi hörde aldrig från varandra på ett tag och jaa, vi levde våra olika liv.

Men jag saknade dig så himla mycket! Jag grät varje kväll över min bästa vän oda tollesson.
Jag bad till gud att du och din mamma skulle flytta tillbaka så att allt blev bra igen men gud hjälpte mig inte.

Nu har vi börjat prata med varandra igen och det är jag verkligen glad för. I början var jag rädd för att¨de skulle hända dig något och att jag inte kunde göra något, men nu vet jag att du mår bra och så.

Jag gråter ofta bär jag tänker på dig och jag hoppas fortfarande att din mamma ska ändra sig och ta med dig tillbaka till Smögen igen, men de kommer väl aldrig att hända antar jag. Men hoppas kan man alltid.

Jag vill bara att du ska veta oda att jag tänker på dig hela tiden.
Hela tiden blir jag påmind om dig och alla saker vi gjorde och delade tillsammans.

Jag saknar dig och vill verkligen ha dig här så att jag kan ta hand om dig.
Jag älskar dig Oda Cecilia Tollesson, just för den personen du är <3


Kommentarer
Postat av: oda

åh, jag vet inte var jag ska börja...alla ord bara snurrar runt i huvudet på mig

Men jag är så himla glad att just du förstod att jag inte orkade vara med kompisar då, och att dt inte berodde på att jag var arg på någon eller inte gillade er

Jag förstod då att jag behövde ta hand om mig själv ett tag,...

Kommer du ihåg dendär gången pappa blev sjuk och fick en psykos?

Då började jag ju gå hos Elisabeth Helge, och dt var för att jag trodde dt var mitt fel att pappa blev sjuk och jag la all skuld på mig själv

Jag har alltid vart en sån person som ska ta hand om allt och alla och liksm glömt ta hand om mig själv

Dt var dt som gjorde att jag blev sjuk



Men Nathalie, vi kommer aldrig tappa kontakten helt eller bli ovänner...dt lovar jag, iallafall från min sida

När jag blivit ''friskare'' så ska vi ses igen!

Då kan du komma hit och sova över, dt är faktiskt ganska bra här... även om jag saknar dig

<3



tack för att du inte hatar mig efter allt



/oda

2010-01-08 @ 11:31:19
Postat av: nathalie

oda..du har alltid funnits för mig.

Jag kommer ihåg när din pappa blev sjuk, du trodde att de var ditt fel, men de va de ju inte.

Du nhar alltid brytt dig om andra och det är en bra sak med dig oda. Du finns alltid där och vill att alla ska må bra.



Jag lovar dig att vi aldrig ska tappa kontakten.

Jag älskar dig, klart jag ska komma poch hälsa på dig! Dig och mona och prällen ;) <3



Tack för att du alltid har funnits här



/nathalie

jag älskar dig <3

2010-01-08 @ 11:41:13
URL: http://duvetnathalieh.blogg.se/
Postat av: oda

du förresten!

prällen är inte så farlig ändå;)

haha

<3

2010-01-08 @ 14:05:40
Postat av: nathalie

hihihih :D

kommer ihåg när vi va jättesura för att han var tillsammans med mona och..

när vi lyssnade på en skiva med han och hans döttrar när dom sjöng father let me prays you :D

och han sjöng jättemörkt och vi gärmade han och höll på att skratta ihjäl oss, kommer du ihåg? :D

älsakr dig bästavän <3

2010-01-08 @ 19:08:57
URL: http://duvetnathalieh.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback